Från ax till limpa. Från skiss-kladd (augusti 2018) till ”färdigt” manus. Från dröm till …? Jag höll hårt om manuset medan jag formulerade det sista i följebrevet för ett par dagar sedan. Men jag delar det gärna med världen snart.
Vilken känsla. Ja precis, vilken känsla är det jag känner? Lättnad? Stolthet? Rädsla? Lite av varje. Men knasigt nog känner jag saknad, redan. Vad ska jag göra nu då, tänker jag lite frustrerat. Mina älskade karaktärer. Mina spretiga, modiga, vilsna, sköra karaktärer.
Tills jag snabbt kommer på att jag ÄNTLIGEN kan släppa redigeringen för en stund, greppa inspirationens utsträckta hand och återigen få ägna mig åt det jag älskar och som jag längtat efter så länge. Nämligen, att skriva vidare. Del 2, here we go!