En speciell text för mig. Som blev till för ett år sedan, när jag förvandlade en passage ur mitt bokmanus till prosalyrik. Om lek, skratt och tårar. Om förlorad barndom. Och om avtryck som inte borde lämnas.
Den här dagen. Fötterna studsar ivrigt mot gruset. Och du knastrar bakom mig. Tio år gamla. Gröna strån smeker oss, men de är torra. Inte som våra fniss. Som fuktar läpparna med pärlor. Vill vinna, allt är en tävling. Även i skratt.
Lilla bäcken springer också ikapp, men jag ska dansa segerdans. Försten till stora forsen! Men. Oljuden är snabbast. Med luften som sprintbana. Når mig först. Eld som faller. Smattrande mörker.
Jag är en vessla och en igelkott på samma gång. Grönt blir mitt gömsle. Ser skalbaggen på min sko och fjärilar. Vita, gula. De verkar vilja ducka med mig. Mina läppar låter varnande. Min vän är ju med mig, den här dagen. Tio år, min vän, blå shorts och orangea linne, var är du?
Jag blir en sten, när du tumlar runt. Lervälling i diket, drar och sliter, fast flytande. Tvingar dig till forsens vilda. Jag blir en storm, ett lejon, nej en delfin! Finns här med dig nu. Någonstans.
Virvlarna runt mig smakar jord och skum. Tio år gammal. Blött i strupen, proppfullt i lungorna. Fötterna letar balans. Hittar den! Och din hala arm! Jag är här med dig, min vän. Den här dagen. Någonstans. Tappar greppet.
Där seglar du iväg. Vart ska du? Mina lungor blir stora. Luft som darrar. Jag blir en siren. Finns andra här, som hör? De hör. De kommer nu! Hittar dig i det stora brusande. De är med dig nu, du finns i en famn. Röda droppar lämnas, en i taget, många. En hinderbana för myror att tävla på. Solen skyms. Hur kan den? Himlen är ju blå med vita streck.
Jag andas svart dimma nu. Din kropp gungar. Inga ben inuti? Du vandras bort, från mig. Du är inte här. Tio år gammal. Jag blir en kall fläck. Vill bli en leopard, med varma prickar. Snabbare än alla vapen! Svarta slag i magen.
Bara en tävling. Vill vinna tillbaka dig. Den här dagen.