Luften är ljummet dränkt av sensommar och solen gör himlen randig. Hon rör sig i takt med strömmen som ringlar fram runt henne. Ju närmare hon kommer tar sotig doft av grill över och en fräknig tonårspojke med röst som spricker, delar ut matchprogram. Hon andas in det. Allt är som det ska vara.
”Skojar han?” dundrar grannen i kön så att hon rycker till. Hon möter hans sträva blick med en enkel axelryckning.
”Jag tror att det kan bli bra ändå”, försöker hon, men blir avbruten av en fnysning. Han rättar till sin filtkeps, den bruna färgen får hårstråna vid de skrynkliga öronen att se silvriga ut.
Van som hon är, vänder hon åter fokus mot speakerrösten som ekar ut över området. Hon nickar gillande. Idag är laget precis som hon skulle valt det. Vare sig gubbstrutten bredvid, tror på det eller inte. Vare sig han ser henne som en mindre vetande varelse eller ej.Trubbiga nålar dansar runt i hennes skalle, när hon tänker på hur många gånger hon mött fnysningar, expertröster och ”snälla lilla flicka”- blickar.
Men allt stickigt rinner av henne lika snabbt som hon blippar biljetten. Ingenting kan få bukt på elektriciteten som sprider sig genom blodådrorna nu. Som får hennes hjärta att skutta genom vändkorset och lungorna att dansa i djupa knäböj när hon strosar utmed reklamskyltarna. Bakom dem breder mattan, den gröna ängen, ut sig. Där hon så många gånger vilat blicken och försvunnit i gälla hejarop, ändlösa nervsammanbrott och tappat både röst och andan av hisnande mål. Där vardagsstress, hotfulla löpsedlar och hälsorisker fladdrar bort i passions-dimman. Befriande! Och kanske lite banalt, det vet hon.
Genom folkhopen som avger dofter av sol-gass, öl och blommiga parfymer, sicksackar hon sig upp och ignorerar en och en annan blick på vägen. Väljer sin plats, långt upp. För att kunna ta in helheten utan att behöva stå på tå. Allra helst, vill hon uppleva det i panorama.
Runtom trängs man, mumlas och skrattas det. En och en annan gungar med i tonerna som studsar från högtalarna. Ögon som väntar, hoppas och rent av; tror. I alla fall nu, innan pipan ljuder. Hon kväver ett skratt när hon tänker på hur det kan skränas och sväras, om de där förväntningarna inte införlivas.
Så stämmer de upp. En skara människor på sluttande betong. Luften pulserar i samma takt som hennes inre och ökar successivt med trumman som ekar ut över staden. Som tillsammans med vajande flaggor och orangea strimmor på kvällshimlen lägger en välbekant filt över hennes bröstkorg. Hon är hemma. Hon är många.
En otippad samling. Taggade tonåringar bredvid bubblande tanter. Glittrande barnögon på pappors axlar bredvid testosteronfyllda figurer. Och en gråhårig självutnämnd expert med filtkeps, bredvid en fotbolls-törstande småbarnsmamma.